jag vill bara gråta, jag vet inte varför egentligen? kan det för att sigur rós nya skiva är så himla underbar att den bara lockar fram tårarna, eller kan det vara någonting annat. något underbart minne som man längtar tillbaka till och vill uppleva igen? kanske är lite av båda delarna. eller är det kanske tårarna från lucas begravning som spökar igen. vad det än är så vägrar det bryta ut. känner också att det är någonting som saknas, eller rättare sagt jag vet att det är någonting som saknas.