borta

fick nyss reda på att en barndomsvän till mig dog igår, det känns så otroligt underligt med tanke på att jag såg honom senast i fredags morse då han rotade runt i sin väska påväg till tåget, och nu finns han inte mer, det är så otroligt orättvist och jag känner att jag kanske borde ha hälsat på honom. senast vi pratade ordentligt var när vi träffade på varandra på tåget när jag skulle åka till Göteborg i höstas, vi pratade om att han numera fått en egen lägenhet och att allt börjar gå bättre för honom.. och nu är han borta, det är orättvist, han som var en sån fin kille.

jag kommer ihåg när vi ständigt tältade på hans baksida varje sommarkväll i två år och drog ut allt från tv-spel och zombiefilmer till stroboskop lampor och högtalare ut till tältet, jag har så otroligt många fina minnen med lucas, allt från våra små hardhousekvällar i hans rum till hur vi brukade ta långa promenader runt om i bålsta, utan att aldrig riktigt veta vart vi skulle gå, vi bara gick dit benen tog oss.

jag vet inte vad jag ska säga mer än hoppas att han kommer till något bra ställe och att han slipper allt det dåliga. vila i frid Lucas Längeby, jag kommer att sakna dig även fast vi inte pratat på länge.