då var man hemma från festival livet igen då, och vad kommer man egentligen hem till? spöregn, en grå himmel och en bitande kyla. det känns som jag varit i himlen för att sedan ramla ner på jorden igen, naken, kall och besviken eller vad man nu säger.
hur som helst så var emmabodafestivalen det absolut bästa som någonsing hänt en sommar, näst efter lite andra saker förstås, men herregud säger jag bara, kultiration, hoffmaestro & chraa samt billie the vision & the dancers och så mycket mer underbar musik. och människorna, tror jag inte träffade en enda dryg och elak person, fast visst vissa as fanns det väl men dom snackade man ner och spydde på dom verbalt eftersom det är det enda som funkar på pretton.
vet faktiskt inte riktigt vad jag vill skriva, eftersom det hände så mycket saker men jag kommer inte ihåg så mycket utav det eftersom fyllan var en av mina bästa vänner.
vill ni föressten kika på fler bilder så klickar ni här
© copyright michael (sandell) johansson 2008. all rights reserved
1 kommentar:
emmabodafyllan var hemsk och bäst på samma gång och emmaboda var hemsk och bäst på samma gång, men egentligen var allt helt jävla bäst.
Skicka en kommentar